I min ensamhet tog jag mig ett glas vin och med musik i öronen så tänkte jag bara plocka undan i köket, men dessvärre kunde jag inte hålla mig där utan fortsatte med städningen. Det slutade med att jag KAMMADE fransarna på våra mattor. DÅ kände jag att nu får det fan vara någon måtta! så strax där efter tvingade jag mig själv i säng.. 

För er som inte känner mig så väl, så var jag för ett par år sedan sjukskriven pga stress. Detta gjorde att mitt hem ALLTID var kliniskt rent. Jag licom stängde in mig, och det enda jag ägnade mig åt var att städa, städa och städa. Mina vänner beundrade mig hur duktig jag var som kunde hade så fint och ändå ha en son på 3 år. Hur fixade jag det? Jo, det var sjukt beteende från min sida helt enkelt. Så fort Travis tog fram massa leksaker så blev jag stressad och illamående. För mig va det otroligt jobbigt att ha det stökigt, så när jag såg några leksaker han inte lekt med på en stund så var jag snabbt där för att plocka undan för att minska min ångest.

Jag kammade fransarna på mattorna, alla mina prydnadssaker skulle stå på ett visst sätt osv.

När disken skulle diskas så skulle det stå på ett visst sätt i diskstället, om någon annan diskade åt mig så fick jag gå dit efteråt för att "ställa rätt". 

Detta beteende gjorde mig helt slut. Jag var ständigt utmattad och under en period sov jag endast 3 timmar om dygnet. Läkaren skev ut mediciner, men eftersom jag hade Travis 24/7 den perioden så fick jag inga starka mediciner dvs inget som hjälpte. Jag fick hjälp att kontrollera mitt beteende och när jag träffade Jimmy kunde jag slappna av på ett helt annat sätt. Jag kunde ha det lite stökigt hemma utan att jag brydde mig. Det var så skönt! 

När det kommer till helgerna så vill jag kunna slappna av, mysa med familjen och bara vara. Ni ska bara veta vad Jimmy skäller på mig för jag, en lördagkväll, ställer mig och skurar golv, byter gardiner eller va jag nu får för mig att göra. Han säger gång på gång till mig att jag ska sätta mig i soffan och bara ta det lugnt, men har en stress inom mig och jag MÅSTE ha det rent runt omkring mig för att kunna slappna av.. 

Stackars barn tänker ni säkert nu, men ni ska veta att den enda som "far illa" i alla dena renhet är jag själv. Jag sliter ut mig på onödiga saker. Barnen får dra ut hur mycket dom vill. Jag ber ingen att plocka undan utan gör det själv - för att jag vill ha sakerna där jag vill. Travis är stor nog att plocka undan efter sig, men känner att jag gör det bättre, det är också fel då han ska lära sig. Då är jag glad att jag har Jimmy som hjälper till att säga till Travis att hjälpa till att plocka undan. 

Jag kan ibland känna att jag är påväg att falla tillbaka. Att städningen blir ett sjukt beteende. När jag tex pratar med mina syskon så behöver dom aldrig fråga vad jag gör för dom vet att jag städar. Helt sjukt nu när jag tänker på det. Jag vet inte varför jag har detta sjuka beteende. Visst att ingen kan klandra mig för att jag vill ha det rent och snyggt runt omkring mig, men känner att det börjar gå till överdrift.. Jag vet inte hur eller om jag någonsin kommer kunna kommer över detta, men det återstår att se.